drömmen.blogg.se

Vet inte riktigt hur jag ska känna eller va just nu. Men efter att ha kännt varandra i över 4 år. Så kan man väl vara ärlig mot den man säger hej då till. Då menar jag inte hitta på bättre verisioner av verkligheten.För det gör ju allt värre! Vad betyder igentligen en massa ord? Som ändå inte har en mening i slutändan. Vi hade de inte perfekt.Men du kunde respekterat mig och sagt hur du kände på riktigt.Ja frågade om du träffat nån ny, du sa nej, åter igen nej. Och du sa, om de är nån jag vill bli tillsammans med så är det du... de sa du typ 1milj ggr. Och hur ska en tjej då gå vidare? Du sa - Vem säger att vi inte kommer kanske bli ett par senare..när ja är redo? Ok hur ska man tolka det? Typ ja ska sitta o vänta på dej flera år... no no!! Ja vet att ja ältar, men efter nu att jag tyvärr gick in på din fb.. och fick se detta. Visst drar man alla slutsatser.Det som gör mest ont är nog att behöva inse att, jag är inte din plutt längre.. Nu har jag ersatts med en ny. Men ingen kommer ju kunna ersätta mig, för vi är alla olika. Men också att svara på en enkel fråga, jag begärde inte mycket. Men du kunde inte ge mig sannngen första gången och inte heller andra gången jag frågade några månader efteråt. Jag vet att folk tänker gå vidare, han är inte värd dig. Men han va den jag kännt mest för, som ja delat mest med, gav hela mig till han. Min intergritet allt! Att man ens vågar utelämna sig så till nån. Jo för ja trodde på vad han kände för mig. Bara några månader innan han ville brejka. Då ville han bo med mig. Menar hur kan man va så skitzo i tänkandet. ÅH nu såg ja han varit ute och rest med en tjej.. som jag antar är hans tjej. Iaf så är det inget jag vill veta. Jag hade börjar känna mig lite starkare igen. Men jag fick nästan andnöd..allt bara klämdes ihop!

Sjuka va att ja såg en film igår, åh dem sa en klyschig kommentar. Om innan man ska gifta sig så hade hans mor i filmen sagt att hur man vet att den andra är rätt för en. Då sa hon.- Kan du leva utan denna person i ditt liv!?Åh då satt jag här o tänkte nej ja saknar honom massor, ja vill ha han i mitt liv. Så sjukt de kan vara att man kan forftarande vilja typ ha en som ändå inte vill ha en tillbaka. Man vill liksom trycka på en on off knapp.Man ska återigen tänka på de negativa.. ! En dag kommer ja bli lycklig. Men nu känns allt skit, arbetslös.. :( hittar ingen mindre lägenhet med bäätre hyra:( ja ve att de ordnar sig , men efter att varit arbetslös över 1 år snart. Då blir man less, har jobbat massor extra med. Men nu kan jag inte de för har inga fler dagar och ta ut till de, hela systemet är ju också helt sjukt. Gäller och hitta ett heltidsjobb.. lätt som en plätt? Tror många! Som sitter med jobb. Som aldrig varit arbetslösa på riktigt. Ja är trött på detta. Fick typ ett jobb i malta, men de är för dåligt betalt. Det hade ju annars varit jäättekul! Och resa bort från allt. Men har ju lärt mig en sak, man kan inte rymma från sina känslor eller problem. De finns ju kvar! Man måste uthärda. Nu vill ja ha min mor i livet.. hon hade kunnat ge mig några bra kommentarer, om olycklig kärlek.. o livet i sig. Kommer ha svårt att lita på killar, sjukt i de hela är att, de va ja från början som ville ha ett förhållande alla dessa år, nu sitter jag själv singel. åh han ville va singel ibland, ja han ägde ju mig fast han va singel typ. o de han tjatade om är att få vara själv .Åh han ville bara va tillsammans med mig om han skulle ha tjej, va e de för kille som är så omogonen och snackar så mycket skit. Han sa alltid till mig att vara ärlig.Åh nu så har han typ tjej. Varför e de såå jvla orättvist för. Att man slösat så många år på en idiot. Som man trodde också va ens bästa vän, men man är ju tydligen inte värd mer en att skitas på så.

De kommer dröja innan jag släpper in nån i mitt liv. Iaf på denna nivå. Aldrig ska ja utsätta mig för att bli så utnjyttjad o dessa förhoppningar o svek. Vet att de flesta går igenom detta. Men kan man undvika de så ska jag de.  Ja vet en dag kommer ja se tillbaka och bara fan hur kunde ja tycka om den där killen! Den dagen längtar ja till. Trodde vi skulle kunna bli vänner igen iaf. Men han har visat att han är inte värd det ens!

 

Va tvungen och skriva av mig lite. Finns folk som har de värre jag vet, men just nu är de så här i mitt hjärta.

 

kram på er alla!

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Och mycket har hänt. Jag vill även tacka mina underbara vänner och min familj för ni har stöttat mig till 100 under denna period. Ja va verkligen nere i en svacka. Och sakta men säkert byggs den till något starkt igen. Mycket har hänt under detta år, eller om man säger dem här 3 åren. Och när bägaren rinner över så , ja då gör den det! 

 

Har hunnit vara ner hos min vän Ida i skåne 3 ggr detta år! Först i januari.. de va mycket sorg.. vi myste o pratade..om lilla molly som är i himlen. Och i september när jag va nere så va vi på sians...

Det var en annorlunda upplevelse. Men om ja nu ska tro på allt den kvinnan sa.. så fick ja kontakt med min mamma.. Det verkar ju annars konstigt att en som aldrig träffat mig förr, kan veta saker inte mina närmaste vänner vet! Ja alla får väl säga va dem vill om sånt här. Men ja blev rörd ända in i själen. Det var en känslomässig resa. Och de va nog där allt började. Att liksom verkligen känna efter hur man mår på riktigt. Det är viktigt för att sedan kunna må bra igen och läka. Ta tag i det som är jobbigt det som tynger ens hjärta. Även om det var över 3 år se min mamma lämnade detta jorde liv... så finns hon i mina tankar varje dag. Ibland önskar ja att jag fick ringa henne. Hon va den som förstod mig bäst, hennes åsikter betydde så mycket. Men vi ses en dag det vet jag med säkerhet!

 

Var nere hos Ida nu igen i december, med iza och anna o amalia. Det va supermysigt, vi fick träffa goa ludde! Hur mycket kärlek som en liten krabat kan ge en är ju obeskrivligt. Och jag är så lycklig för ida och martin. För det som hände dem är så hemskt... och nu så kom ludde åh gav dem lycka igen! Även om ja vet att sorg bär man med sig hela livet, det går i vågor... Men att man oxå måste leva i nuet.. vilket ja kan tycka är svårt ibland.

 

Julen är över, detta år kändes inte som jul. Kan va för att 2 personer som jag haft i mitt liv är nu inte med längre.

Liksom kändes inte så kul.. Julen är så stark när de gäller att vara med familjen o sina nära kära. Man tänker extra mycket på dem man gillar. Åh då kan de bli jobbigt när man inte har dem hos en längre, vare sig det gäller i himlen eller på jorden. Men jag är så otroligt tacksam för dem jag har som har valt att stanna i mitt liv, som vill vara min vän, dem som alltid finns när jag behöver dem!. Det är ju dem som räknas. Inte dem som valt en annan väg.

 

Men man lär sig otroligt mycket på vägen i livet. Vissa kommer o vissa går. Och de är faktiskt dem nära som består. Gud va djup jag låter. Men skönt o skriva av sig. Ibland har ja t.o.m tänkt på att skriva en bok. Men där behöver man nog lite hjälp. Har ju faktiskt gått igenom en hel del på mina 29år. 

 

Åh jag hoppas detta år kommer bli bättre med nya, glada inslag. Och just nu har ja fått lite jobb i en butik. Tills dess jag vet , vad som är min mening att syssla med. Det finns saker som gör en lyckligare och saker som inte. Man ska nog gå på magkänsla. Hur många vet igentligen vad dem vill arbeta med innerst inne? 

 

 

Just nu tvättar jag.. och ska packa en väska. Då vi åker iväg till pappa i dalarna 2 dagar. Det blir mysigt. 

 

Jag hoppas alla får ett bra nyår, en så länge vet jag inte va ja ska göra. Håller mig ju inne på nyår. Raketer är inget för mig sedan olyckan 05. Och en sak.. kom i några byxor ja inte kunnat ha på över 2 år. Gud va glad jag blev. Att man kan bli så glad över en sån ytlig sak. Det känns som vissa är helt maniska när det gäller träning, det liksom blir en drog. Jag kommer träna lagom! Vissa glömmer liksom insidan, dem kollar bara på det yttre. 

 

Puss o kram åh så klart GOTT NYTT! Vet ju ej när ja skriver nästa gång:)

 

Jag vet inte vad ja ska göra, försöker tänka på annat men alla dessa 4 år kommer upp i huvudet alla minnen, allt spolas tillbaka. Tror  jag har hållt detta inne nu ett halvår... :/ vilket jag inte borde ha gjort. Jag har på nått sätt trott att vi skulle ses igen, men nu när man verkligen får svart på vitt. Då gör de väldigt ont! Har inte varit så här ledsen sen min mor gick bort. Tårnarna bara kommer, ena stunden tänker ja vilken skit han e, lr vill tro iaf. Ena stunden bryter jag ihop. Mår illa o vill knappt äta. Det ja ska lära mig ur detta är att jag aldrig ska låtas leka med igen kärleken i blind. Ja hoppades så många år, hur dum va ja? Iof när personen i fråga, sa att de skulle bli vi.. flera ggr.

Om in nu så sen. Hade de blivit nån skillnad om ja hört av mig tidigare? Kanske. Elr så hade vi gått tillbaka till d vi hade. Men denna gång kommer han inte o tröstar mig o säger att allt blir bra. Denna gång är de slut! Och han vill inte se mig nå mer. vilket krossar mig. Jag har aldrig släppt in nån i mitt liv som ja gjorde med han Aldrig varit så kär! Sjuka är att man tog d för givet. Nu sitter man här själv och de då man förstår hur mycket han betyder!

Även om vi bråkat o så, så hittade vi alltid tillbaka till varandra. Han va oxå min bästa vän, vi pratade i tel minst 5 ggr om dagen om allt. Måste tänka på mig själv nu. Och gå vidare! Men klumpen i min mage gör så att jag inte kan tänka possitivt. Men en dag kommer ja va lycklig. Tills dess måste ja kämpa , killar e inte allt i livet.

Mina vänner och familj finns där för mig och dem är de viktigaste jag har. Killar finns de många av. Bara att ja fångade fel kille , trodde man kunde förändra hur han tänkte men de gick inte. Ett tag ville han till o med flytta ihop med mig..ja undrar tänk om ja inte sagt nej .. tänk om ja inte varit så rädd, för ja lita inte på va han sa.. nu kan ja inte förstå att ja ville va ifrån han o träffa andra.. ja ångrar d så djupt. De ska ju finnas nån mening i detta. Han har ju tydligen gått vidare. Och för mig känns de som att ja har kastat bort alla dessa år på nån som igentligen aldrig ville ha mig. Hur kan man utsätta sig för detta:( jo för man trodde på de han sa under alla år.. man va väl manipulerad. Ja va inte värdens bästa jag heller, finns saker man inte är stolt över. Men nu är nu...

Tror vi tjejer har en förmåga att älta saker, och de e precis va mitt huvud gör nu, den går igenom varje bild, varje tanke.. fråga mig inte varför . Det smärtar så mycket. Men att bli dumpad ska väl kännas! 

 

Konstigt bara att man vill radera en person som man känt i 4 år. Man va bästa vänner.. 

Vi sa att vi alltid skulle finnas för varandra vad som en hände..

 

 

vet inte hur man tacklar detta hej då

 

Hur gör man? Hur får man bort denna onda känsla i hjärtat och magen..

Kunde de bara inte vara lättare! Men har väl lärt mig att inget ska vara lätt, åh då menar jag inget!

Inte för mig iaf. Mitt liv har varit uppfyllt med kärlek men ochså många jobbiga upplevelser. Min mamma sa alltid att jag va så stark, jag va den starkaste hon kände! Men varför kan man då inte känna sig stark. 

Hon sa oxå att dem personer man träffar genom livet ger en alltid något vare sig de är negativt lr possitivt, så lär man sig av de man varit med om. Men varför ska man bli krossad av att inte få va me personen man vill vara med. 

Hur svårt ska de vara att glömma en människa, som har varit där för en hela tiden, men dels ochså gjort saker som inte e bra. Borde va lättare sagt en gjort. Tårarna rinner, och dem slutar inte..  försöker tänka possitivt.

Men just nu är de inte mycket som är possitivt, men allt ska va väl komma på en gång!

Ja vet hur de känns att vara olyckligt kär iaf! Och de suger! Ja vet att jag är en toppen tjej, de kommer nån kille en vacker dag.. men just nu känns de inte så. Vill radera mina känslor o minnen just nu för de e dem som smärtar mest! När e de min tur att vara lycklig???!! Alla runt omkring en verkar ju så lyckliga, men man vet ju aldrig! 

Hur tar mig sej upp från detta elände! När de bara går emot en hela tiden! Kanske bra att skriva av sig. rakt från hjärtat medans tårarna rullar ner för kinden! Man måste ju få ut de! De va ju lätt för han att gå vidare,. han mår bra. Önskar ja kände så! Kärlek e inte o leka med, den gör förbannat ont! Kommer va svårt att släppa in nån igen i mitt liv. Lita på att den personen verkligen tycker vad d säger. Vi har inte hörts på ett halvår, sen ringer ja dej och blir lika krossad igen. Varför e man så dum!? o naiv o tror att de kanske kan bli vi. Man lever på hoppet.

 

några rader ur mitt hjärta just nu.. 

 

/Jennie

Ja de va ju ett tag sedan jag skrev! Har inte riktigt haft motivationen. Men dags och skriva av sig lite.Senaste inlägget va om att färga håret, japp det gjorde jag oxå i augusti. Mörkt blev det.Men nu har jag nästan färgat tillbaka till orginalfärg.

 

Men till de större delen av mitt liv som skulle förändras nu, eftersom jag inte har fått något jobb än. Så har jag engagerat mig att få en ny lägenhet med mindre hyra. Hållit på över 2 månader då vi skulle skriva kontrakt idag, och flytta imorn. Fick alltså ett byte, skulle flytta till stockholm har försökt flerar år nu.Och trodde att nu äntligen så är de min tur! Lite tur i livet är väl inte så mycket att begära. Men så ringde paret och berättade att dem gått isär, ja trodde inte de va sant! Då man har packat allt , nästan kastat ut min bror! Bokstavligen! Då jag nu kommer sitta i skiten igen, för att denna hyra är för dyr. Men som sagt ska väl aldrig ta ut nått i förskott även om det kändes som man var i mållinjen. Finns de nån mening med att de skiter sig hela tiden, då vill ja ha svar på de! Känns som min motavition till något just nu är som bortsblåst! Ja ska inte klaga, har vänner o familj! Men just nu är detta något i mitt liv som är jobbigt. Alla säger ja men de kommer ordna sig.. men hur lång tid ska allt ta då?? Hur länge orkar man! De går så lätt för många, vissa blir bortskämda o deras föräldrar köper en lägenhet åt dem. Man lever ju i helt olika världar, är glad att jag är den jag är. Men ibland är de tröttsamt att behöva kämpa för allt! De är aldrig lätt! Finns 2 personer som ja saknar mycket, just nu är de min mamma, som säkert hade haft nå klokt svar på detta nu! Och en person som stöttat mig i allt, även om vi bråkat en del. Vet inte hur man glömmer och går vidare, de funkar inte för mig. Hur ska man glömma nån man tänker på dagligen! Någon som verkligen fick en att le, när man va ledsen! som gjorde allt för en.. men ändå valde gå en annan väg.

 

En halv jobbig dag.. som skulle va en bra dag.. just nu skulle ja packa ännu mer. och boka flyttbil!

Men de kommer väl nån dag då man blir lycklig på nytt!

Håll ut... upp igen de man fått lära sig av min barndom!

 

kram!

 

 

 

Är ju bra sugen på att färga håret, ringt till ca 7 salonger, alla är väldigt dyra! Ska man lr ska man inte, trivs i mitt blonda hår, men känns oxå kul me förändring, här är en Bild på Lindsey lohan, såå fin färg.

Svårt men ändå så är de bara färg;) plus att ja vill ha längre hår, sist ja klippte mig blev ja inte nöjd.. hon klippte av lite av min längd vilket ja blev väldigt frustrerad över. Sen är de väl så när man är utbildad frisör själv, att man är så petig med allt:) så om någon har några tips kom igen? svårt o välja, sen blir ju resultatet inte samma på mig som på henne... men näst intill;)

 

Du är ju tyvärr inte med oss längre, du begav dej iväg till ett bättre ställe. Där de inte finns nån ondska, ingen smärta bara lycka, frihet och kärlek. Iallafall är de så ja måste se på de, för annars går det inte att överleva en sorg. Som är så stor, att förlora sin förälder är inte lätt och beskriva. Men din värld dras ner snabbt, ditt hjärta går i tusen bitar, de är overkligt. Än idag 3 år efter har ja svårt att acceptera att hon aldrig kommer tillbaka. Såklart vet ja att hon inte finns mer. Men ibland kan ja komma på mig själv med att tänka, nu skulle ja vilja ringa mamma..Finns så mycket osagt, men ochså så mycket kärlek som blev sagt. Men saknaden är så enorm , ångesten över att hon är borta för alltid. Ögonen fylls av tårar, undrar bara kommer man nånsin läkas ifrån detta.. Ja vet att ja inte e ensam, men just nu känner jag mig väldigt ensam. Även om vi hade våra jobbiga stunder ihop, så va du alltid där mamma, de va alltid mig du ringde när de va jobbigt för dej.Finns så många saker vi inte hann göra ihop.. så mycket som ja ville du ska va med om. Lilla Emil som är här, du skulle verkligen gillat han, du hade varit stolt över andreas.:) sån bra pappa som han är. Ibland så e man svag, men de måste väl vara så. Finns en låt som du tyckte om , lr finns flera men denna la din bästa vän ut på facebook nyligen hon berättar där ochså att ni lyssnade på denna tillsammans bara nån tid innan du gick bort.Ni grät båda två, ni visste vad som skulle komma, ni visste att ni skulle skiljas. Ni hade hållt ihop hela livet sen ungdomen, gått ut o dansat och haft kul. Mamma tyckte om dansband så detta va en av hennes låtar hon tyckte om.

 

Finns en låt som e väldigt fin oxå men väldigt stark som celin dion sjunger...

 

http://www.youtube.com/watch?v=4I3TxyYDcSw  Goodbyes the saddest word...

 

Ja de inte alltid lätt och hålla god min, när alla pratar om sina mammor. Men va ska man göra. 

Jag fick iaf 26 år med min mamma. Jag fick chansen att hålla om henne, när hon tog sitt sista andetag.

Ta hand om era nära och kära, man vet aldrig. 

 

Tomhet  o saknad, de finns en till som ja saknar nu väldigt mycket, vem vet vi kanske ses igen.. 

 

Blir väl till att sova nu... tack för att ni finns familj o vänner, vad hade ja gjort utan er. 

kram

 

 

  

 

 Nu är jag inne på 7e dagen, trött på denna feber. 1 dagen jobbig huvudvärk och illamående men annars dagarna efter inga symptom, mer en lite illamående. Så nu har jag fått en tid.. så får vi se va som sägs.

Blir väl säkert bara hem och vila, men aldrig haft feber så länge.

Men men lite feber skadar väl ingen:)

 

 

 

Hoppas ni har de bra där ute, som har semester kanske o bara driver omkring..

Ja tänker mig bort till en plats utanför stan.. där det är lugnt o fridfullt där man kan 

sitta på en brygga och känna vinden smeka ens kind..man måste ju fantisera.

 

Ne nu ska jag äta.... sen vila sen gå iväg.

 

ciao! kram

 

Ja detta är helt otroligt alltså inte att jag har varit hemma idag med feber.  Men blev lite rastlös så jag satte igång och skulle plocka isär min dator, som varit sönder nu vääldigt länge då snackar vi över 1 år. Och ja det var glapp i datan då, min sladd ej fungerade och då datan ej blev laddad och inte gick igång, iaf en lång historia. Men idag så plocka jag isär den.. inte helt men nästan... och satte ihop den. Efter de så gick jag och hämtade några andra pluggar ( som ska sitta i sladden som ska sättas in i datan) eftersom jag alltid trott det var fel på sladden så köpte ja ju en ny för nått år sen, och då man får med 8 nya pluggar , då idag bytte jag den igen har ju testat olika, men såå händer de otroliga datorn går igång!!! Ja trodde inte mina ögon..! Jag var ju hos en data kille med datorn, och hann sa de kostar rätt mycket om du tar in den på lagning, nästan bättre och köpa en ny. Men det har ja ej gjort, och skam den som ger sig. Ja plockade isär o ihop, och tog ur batteriet för de är batteriet som är fel på, vilket han inte sa hehe ( kanske jag som ska jobba där istället:) och så satt ja sladden i väggen:) Åh nu har ja äntligen hittat mina bilder, som ja saknat. Jag köpte även en grej som man överför bilder o så till en annan hårddisk från min då som va sönder, men alla bilder ville inte överföras...Men nu e dem räddade:) SItter nu och skriver på min dator! Visst att de är en gammal häck sen flera år tillbaka men den e min:)

 

Tänker också extra mycket på min kära vän.. som fått roliga besked:) såå kul!

 

O så på min sambo som snart ska flytta ifrån mig:( det kommer kännas såå tomt här.

Vad ska jag göra utan dej min vän. Vi har haft en rolig tid tillsammans.

Men ja önskar dej all lycka dit du ska:) även om ja tycker de e föööör lååångt booort!

Kan ju inte träffas dåå , om ja inte åker o hälsar på förstås!! Men som sagt man ska ta vara på tiden, vill man flytta, resa  ja va man nu vill så ska man göra det om man har chansen!

 

Ne nu måste ja nog äta något, igår mådde jag illa efter jobbet och hade sån huvudvärk.. så bäst man äter.

kram på er alla! LOVE YA!

 

 

 

 

 

En stjärna som gör mig berörd är Beyonce, hon ger sin publik allt hon är kärleksfull, och sjunger som en gud!

Denna låt är väldigt bra, texten är bra passande just nu...inspirerande kvinna är hon oxå, hon visar att man kan lyckas här i livet om man verkligen ger allt.

 

 

 

Finns ju många fina bra låtar, men detta va en utav dem för ikväll....

 

KRAM PÅ ER! 

 

 

 

 

Tänkte ta en tripp upp till min pappa, han arbetar just nu här nere i trakterna där jag bor.

Så han tänkte åka hem idag, och han bor i dalarna, så jag åker med, och tar sällskap 

av lilla frida 5 år och syrran och filip. Roliga va när jag ringde dem nyss och så svarade en liten gäll röst på andra sidan och sa "Hej de är frida" -  Hej sa jag:) vill du åka med mig till en plats  där det finns ett trollträd?

det tystnar i luren och sen säger hon jaaaaaaa! Vart dåå? Uppe hos morfar säger jag.

Till dem som inte vet så , har min pappa ett träd som kallas för trollträdet. Trädet är nog inte mer en tre meter högt, med massa gröna blad ser väl inte så märkvärdigt ut ett vanligt träd. Men där händer det sagolika saker. Ibland kan de finnas lite godis hängande på några grenar, även  leksaker och såklart för en 5 åring

är ju detta helt fantastiskt. Ska fixa en bild på trädet så ni förstår :)

Ja menar man vill ju inte avslöja att de är morfar och marie hans sambo, som hänger dit sakerna.

Utan de är ju trollen, som kommer på natten, kvällen eller mitt på blanka dagen.

 

Regn är det oxå, men va gör det visst det är tråkigt när de är grått på himlen , man lite dyster 

och trött. Men man kan också ta vara på regnet, finns ju många saker man kan göra inomhus.

Som att skriva i sin blogg, lr städa, se en bra film. Måla göra något kreativt, kanskte sjunga lite, spela piano!

Vilket jag skulle om jag hade ett. Det är så mysigt med musik den får en att leva, känna känslor, få upplopp för

sånt man inte vill , vågar eller får känna annars. Eller får kanske va fel ord, men man vill ju inte alltid att alla ska veta hur man mår. Man är ju en stark person utåt och då ska de ju vara så ?

Fast jag tycker de är fint att oxå visa sig svag, för trots allt är vi bara människor. 

Men åter till regnet, de kan ju ta skada med.. så jag tänker på er alla nu som blvit drabbade av översvämningar,

neråt i småland och uppåt i dalarna, och även utomalands där det folk har dött...

 

Men va gör man åt naturens gång, jag vet hur det är att bli evakuerad för att huset på andra sidan gatan rasat ner flera meter, den synen kommer man aldrig glömma , vattnet som forsade för att ledningar gått sönder i marken.

Det är en annan historia. Som jag säkert kommer berätta en annan dag.

 

Ska bli mysigt och komma iväg lite härifrån. Det behövs alltid. Och så får man mysa med den här:)

 

Detta är Gimli eller gandalf , brittisk korthår världens mysigaste päls och goa knubbiga kinder!

 

Just nu har jag inget mer att tillägga. Men ta hand om er! / Jennie

Nu är jag här, de har tagit tid. Men trots de så har jag nu funnit hit. Jag tror att de är bra för mig.

Att kunna skriva av mig, om känslor och tankar. Iband är det svårt att uttrycka sig i tal..

så att få ut de med skrift är ju inte helt fel.

 

Vill väl ochså  börja med att säga att ja saknar mina vänner oehört mycket.. vissa träffar man ofta

vissa träffar man sällan...Här e Ida hon är den starkast tjej jag mött i min dagar.Hon har upplevt mycket och de har jag med, vi har upplevt sorg och även lycka... Hon ger en styrka:) 

En tjej som bor neråt i landet med sin fiina kille:) saknar dig gumsan. Önskar de va så nära att ja bara kunde

gå över en kväll och säga hej.

 

Det är sommar, och solen skiner ute, men idag är en dag då jag inte är på nått humör.. ibland är det så.

Saknaden efter en person som funnits i mitt liv 4 år nästan som har valt att gå en annan väg, sådan stor tomhet, en vän som ställde upp i både vått och tort. Man kan väl säga att de tar tid.. lr? Att bara gå vidare.

 

Vill iaf önska er en trevlig dag.. om någon nu läser detta.. ja tar mig nog i kragen och åker iväg till syrran.. 

puss o kraam

 

Nu är de första gången på länge som jag skriver här, fixat en ny blogg nu.. Jag vet inte riktigt vart målet är, men att kanske få dela lite av mig själv och hur jag känner till folk som jag känner och kanske inte känner. Det är nu sommar och livet borde ju kännas underbart:)
men just nu känns de lite tomt. Ibland är de så, allt har sin tid och gång. Finns en person jag saknar oehört just nu, en som jag har känt 3 år men som inte är här vid min sida länge. Men allt har väl sin tid.. kanske..Denna bild togs i Miami 2011, på väg till Key west, underbart vackert..