drömmen.blogg.se

Jag vet inte vad ja ska göra, försöker tänka på annat men alla dessa 4 år kommer upp i huvudet alla minnen, allt spolas tillbaka. Tror  jag har hållt detta inne nu ett halvår... :/ vilket jag inte borde ha gjort. Jag har på nått sätt trott att vi skulle ses igen, men nu när man verkligen får svart på vitt. Då gör de väldigt ont! Har inte varit så här ledsen sen min mor gick bort. Tårnarna bara kommer, ena stunden tänker ja vilken skit han e, lr vill tro iaf. Ena stunden bryter jag ihop. Mår illa o vill knappt äta. Det ja ska lära mig ur detta är att jag aldrig ska låtas leka med igen kärleken i blind. Ja hoppades så många år, hur dum va ja? Iof när personen i fråga, sa att de skulle bli vi.. flera ggr.

Om in nu så sen. Hade de blivit nån skillnad om ja hört av mig tidigare? Kanske. Elr så hade vi gått tillbaka till d vi hade. Men denna gång kommer han inte o tröstar mig o säger att allt blir bra. Denna gång är de slut! Och han vill inte se mig nå mer. vilket krossar mig. Jag har aldrig släppt in nån i mitt liv som ja gjorde med han Aldrig varit så kär! Sjuka är att man tog d för givet. Nu sitter man här själv och de då man förstår hur mycket han betyder!

Även om vi bråkat o så, så hittade vi alltid tillbaka till varandra. Han va oxå min bästa vän, vi pratade i tel minst 5 ggr om dagen om allt. Måste tänka på mig själv nu. Och gå vidare! Men klumpen i min mage gör så att jag inte kan tänka possitivt. Men en dag kommer ja va lycklig. Tills dess måste ja kämpa , killar e inte allt i livet.

Mina vänner och familj finns där för mig och dem är de viktigaste jag har. Killar finns de många av. Bara att ja fångade fel kille , trodde man kunde förändra hur han tänkte men de gick inte. Ett tag ville han till o med flytta ihop med mig..ja undrar tänk om ja inte sagt nej .. tänk om ja inte varit så rädd, för ja lita inte på va han sa.. nu kan ja inte förstå att ja ville va ifrån han o träffa andra.. ja ångrar d så djupt. De ska ju finnas nån mening i detta. Han har ju tydligen gått vidare. Och för mig känns de som att ja har kastat bort alla dessa år på nån som igentligen aldrig ville ha mig. Hur kan man utsätta sig för detta:( jo för man trodde på de han sa under alla år.. man va väl manipulerad. Ja va inte värdens bästa jag heller, finns saker man inte är stolt över. Men nu är nu...

Tror vi tjejer har en förmåga att älta saker, och de e precis va mitt huvud gör nu, den går igenom varje bild, varje tanke.. fråga mig inte varför . Det smärtar så mycket. Men att bli dumpad ska väl kännas! 

 

Konstigt bara att man vill radera en person som man känt i 4 år. Man va bästa vänner.. 

Vi sa att vi alltid skulle finnas för varandra vad som en hände..

 

 

vet inte hur man tacklar detta hej då