drömmen.blogg.se

Jag vet inte vad ja ska göra, försöker tänka på annat men alla dessa 4 år kommer upp i huvudet alla minnen, allt spolas tillbaka. Tror  jag har hållt detta inne nu ett halvår... :/ vilket jag inte borde ha gjort. Jag har på nått sätt trott att vi skulle ses igen, men nu när man verkligen får svart på vitt. Då gör de väldigt ont! Har inte varit så här ledsen sen min mor gick bort. Tårnarna bara kommer, ena stunden tänker ja vilken skit han e, lr vill tro iaf. Ena stunden bryter jag ihop. Mår illa o vill knappt äta. Det ja ska lära mig ur detta är att jag aldrig ska låtas leka med igen kärleken i blind. Ja hoppades så många år, hur dum va ja? Iof när personen i fråga, sa att de skulle bli vi.. flera ggr.

Om in nu så sen. Hade de blivit nån skillnad om ja hört av mig tidigare? Kanske. Elr så hade vi gått tillbaka till d vi hade. Men denna gång kommer han inte o tröstar mig o säger att allt blir bra. Denna gång är de slut! Och han vill inte se mig nå mer. vilket krossar mig. Jag har aldrig släppt in nån i mitt liv som ja gjorde med han Aldrig varit så kär! Sjuka är att man tog d för givet. Nu sitter man här själv och de då man förstår hur mycket han betyder!

Även om vi bråkat o så, så hittade vi alltid tillbaka till varandra. Han va oxå min bästa vän, vi pratade i tel minst 5 ggr om dagen om allt. Måste tänka på mig själv nu. Och gå vidare! Men klumpen i min mage gör så att jag inte kan tänka possitivt. Men en dag kommer ja va lycklig. Tills dess måste ja kämpa , killar e inte allt i livet.

Mina vänner och familj finns där för mig och dem är de viktigaste jag har. Killar finns de många av. Bara att ja fångade fel kille , trodde man kunde förändra hur han tänkte men de gick inte. Ett tag ville han till o med flytta ihop med mig..ja undrar tänk om ja inte sagt nej .. tänk om ja inte varit så rädd, för ja lita inte på va han sa.. nu kan ja inte förstå att ja ville va ifrån han o träffa andra.. ja ångrar d så djupt. De ska ju finnas nån mening i detta. Han har ju tydligen gått vidare. Och för mig känns de som att ja har kastat bort alla dessa år på nån som igentligen aldrig ville ha mig. Hur kan man utsätta sig för detta:( jo för man trodde på de han sa under alla år.. man va väl manipulerad. Ja va inte värdens bästa jag heller, finns saker man inte är stolt över. Men nu är nu...

Tror vi tjejer har en förmåga att älta saker, och de e precis va mitt huvud gör nu, den går igenom varje bild, varje tanke.. fråga mig inte varför . Det smärtar så mycket. Men att bli dumpad ska väl kännas! 

 

Konstigt bara att man vill radera en person som man känt i 4 år. Man va bästa vänner.. 

Vi sa att vi alltid skulle finnas för varandra vad som en hände..

 

 

vet inte hur man tacklar detta hej då

 

Hur gör man? Hur får man bort denna onda känsla i hjärtat och magen..

Kunde de bara inte vara lättare! Men har väl lärt mig att inget ska vara lätt, åh då menar jag inget!

Inte för mig iaf. Mitt liv har varit uppfyllt med kärlek men ochså många jobbiga upplevelser. Min mamma sa alltid att jag va så stark, jag va den starkaste hon kände! Men varför kan man då inte känna sig stark. 

Hon sa oxå att dem personer man träffar genom livet ger en alltid något vare sig de är negativt lr possitivt, så lär man sig av de man varit med om. Men varför ska man bli krossad av att inte få va me personen man vill vara med. 

Hur svårt ska de vara att glömma en människa, som har varit där för en hela tiden, men dels ochså gjort saker som inte e bra. Borde va lättare sagt en gjort. Tårarna rinner, och dem slutar inte..  försöker tänka possitivt.

Men just nu är de inte mycket som är possitivt, men allt ska va väl komma på en gång!

Ja vet hur de känns att vara olyckligt kär iaf! Och de suger! Ja vet att jag är en toppen tjej, de kommer nån kille en vacker dag.. men just nu känns de inte så. Vill radera mina känslor o minnen just nu för de e dem som smärtar mest! När e de min tur att vara lycklig???!! Alla runt omkring en verkar ju så lyckliga, men man vet ju aldrig! 

Hur tar mig sej upp från detta elände! När de bara går emot en hela tiden! Kanske bra att skriva av sig. rakt från hjärtat medans tårarna rullar ner för kinden! Man måste ju få ut de! De va ju lätt för han att gå vidare,. han mår bra. Önskar ja kände så! Kärlek e inte o leka med, den gör förbannat ont! Kommer va svårt att släppa in nån igen i mitt liv. Lita på att den personen verkligen tycker vad d säger. Vi har inte hörts på ett halvår, sen ringer ja dej och blir lika krossad igen. Varför e man så dum!? o naiv o tror att de kanske kan bli vi. Man lever på hoppet.

 

några rader ur mitt hjärta just nu.. 

 

/Jennie

Ja de va ju ett tag sedan jag skrev! Har inte riktigt haft motivationen. Men dags och skriva av sig lite.Senaste inlägget va om att färga håret, japp det gjorde jag oxå i augusti. Mörkt blev det.Men nu har jag nästan färgat tillbaka till orginalfärg.

 

Men till de större delen av mitt liv som skulle förändras nu, eftersom jag inte har fått något jobb än. Så har jag engagerat mig att få en ny lägenhet med mindre hyra. Hållit på över 2 månader då vi skulle skriva kontrakt idag, och flytta imorn. Fick alltså ett byte, skulle flytta till stockholm har försökt flerar år nu.Och trodde att nu äntligen så är de min tur! Lite tur i livet är väl inte så mycket att begära. Men så ringde paret och berättade att dem gått isär, ja trodde inte de va sant! Då man har packat allt , nästan kastat ut min bror! Bokstavligen! Då jag nu kommer sitta i skiten igen, för att denna hyra är för dyr. Men som sagt ska väl aldrig ta ut nått i förskott även om det kändes som man var i mållinjen. Finns de nån mening med att de skiter sig hela tiden, då vill ja ha svar på de! Känns som min motavition till något just nu är som bortsblåst! Ja ska inte klaga, har vänner o familj! Men just nu är detta något i mitt liv som är jobbigt. Alla säger ja men de kommer ordna sig.. men hur lång tid ska allt ta då?? Hur länge orkar man! De går så lätt för många, vissa blir bortskämda o deras föräldrar köper en lägenhet åt dem. Man lever ju i helt olika världar, är glad att jag är den jag är. Men ibland är de tröttsamt att behöva kämpa för allt! De är aldrig lätt! Finns 2 personer som ja saknar mycket, just nu är de min mamma, som säkert hade haft nå klokt svar på detta nu! Och en person som stöttat mig i allt, även om vi bråkat en del. Vet inte hur man glömmer och går vidare, de funkar inte för mig. Hur ska man glömma nån man tänker på dagligen! Någon som verkligen fick en att le, när man va ledsen! som gjorde allt för en.. men ändå valde gå en annan väg.

 

En halv jobbig dag.. som skulle va en bra dag.. just nu skulle ja packa ännu mer. och boka flyttbil!

Men de kommer väl nån dag då man blir lycklig på nytt!

Håll ut... upp igen de man fått lära sig av min barndom!

 

kram!